Nu har jag läst "Strindbergs stjärna" av Jan Wallentin, boken som tydligen såldes till en massa länder innan den ens var klar. Dålig business för köparna skulle jag säga, men herr Wallentin skrattar nog hela vägen till banken.
Handlingen:
En dykare hittar ett gammalt lik djupt nere i en vattenfylld gruva utanför Falun. I grottan hittar han även gamla kryptiska texter klottrade på väggarna. Dykaren hittar också någonting annat i grottan, något som han inte avslöjar för polisen. Istället kontaktar han Don Titelman som är forskare i mytologi vid Lunds universitet. Titelman är förutom forskare även en ganska svår tablettmissbrukare. Det ena leder till det andra och snart är Titelman anklagad för mord på dykaren. Efter att ha blivit förd till en villa på Djurgården av Säpo bestämmer han sig för att rymma från lagen och tar med sig Eva Strand, den advokat som ska försvara honom. Med hjälp av sin hacker till syster, tar sig Don och Eva ut i Europa i en godsvagn för att lösa gåtan med det föremål som hittats av dykaren.
Okej, själva konceptet för denna bok är egentligen rätt så vinnande: där finns alla ingredienser för att koka ihop en riktigt spännande roman i bästa Dan Brown anda som, måste man medge, är rätt duktig på att hålla läsaren intresserad genom en hel bok. Andrées luftfärd, fornnordisk mytologi, parapsykologi, nazistiska symboler, arktiska utflykter och mycket, mycket annat blandas samma i denna språkligt ganska lågklassiga roman. Men jag tycker inte att Wallentin får ihop det hela riktigt. Det är lite svårt att se sambanden ibland och en del verkar himla långsökt, men mest irriterar jag mig på att korrekturläsaren inte gjort sitt jobb, om det nu fanns någon sådan. Hur kan mening efter mening sakna personliga pronomen där det verkligen behövs? Ett exempel: "Satte ner sina nakna fötter på golvet." Vem då?? Ett annat fel som skulle fångats upp av korrekturläsaren: "Tungan torr när Don lyssnade efter ljud utanför vagnen." ??? Och det fortsätter så. Det verkar som man haft bråttom att få ut boken till tryckeriet. Något annat som irriterade mig något ofantligt var att Titelman ofta utbrister något i jiddisch. Alltså, okej att det finns med två, tre gånger, men inte boken igenom. Fine, så herr Wallentin kan jiddisch (eller har en polare som kan det), men lämna det hemma, säger jag.
Jag kan se framför mig att man med en bra regissör kanske kan göra en schysst actionfilm av den här soppan, men boken kan man gott hoppa över. Jag kan hoppas att de utländska förlagen som köpt boken har en översättare som kan fixa alla korrekturfel. Kanske den blir bättre på engelska?
Betyg:
2/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar