Ni vet uttrycket "suga på karamellen". Jag avskyr det. Jag vet inte varför, men i mina öron låter det väldigt löjligt, gammalmodigt och pretto. Aber (så klart att det kommer ett sådant) det är nog det uttrycket jag kommer att tänka på när det gäller boken jag läser just nu "Night train to Lisbon" eller som den heter på svenska "Nattåg till Lissabon" av den schweiziske författaren Pascal Mercier. Den är fin den. Vacker. Och välskriven. En sådan bok man njuter av att läsa och önskar att man kunde skriva. Jag har inte kommit mer än till sidan 170, men det är just det, man behöver suga på karamellen. Länge. Läsa långsamt. Njuta av orden. Det är då den kommer till sin rätt. Precis som med fin schweizisk choklad faktiskt.
Böcker som man vill hålla kvar länge, länge gillar jag.
SvaraRadera