Night train to Lisbon – Pascal Mercier

Night Train to Lisbon är nog den enda bok jag läst, som är skriven av en Schweizisk författare, vad jag kan komma på. Boken utspelar sig i Lissabon och Bern och det var extra roligt för mig att läsa den, eftersom jag dels varit i Lissabon ett par gånger och dels bott i Bern ett kort tag.
Handlingen:
Raimund Gregorius, även kallad Mundus och Papyrus, är lärare i klassiska språk på en gymnasieskola i Bern. Hans liv är inrutat och tycks sakna all slags spontanitet. Hans liv är de latinska, grekiska och hebreiska texter han förmedlar för sina studenter dagligen. Men en dag råkar han på en kvinna som står på en bro, en portugisiska, och det, tillsammans med en bok han finner på ett antikvariat i staden, blir startskottet för en resa till Lissabon. Gregorius fascineras av boken och dess författare Amadeu de Prado. Vem var denne man som skrev så fängslande om livet, människorna och det viktigaste – ordets makt. Väl framme i Lissabon börjar Gregorius söka efter svaren om Prado. Han möter författarens syskon, lärare och kamrater och för varje möte får han en pusselbit till gåtan Prado, författaren som var läkare och kämpade mot diktaturen i Portugal.

Till en början trodde jag att boken skulle vara en slags ”Vindens skugga” eller något "Da vinci kod"-liknande. Men i den här boken finns inga övernaturligheter, som möten med Döden, inte heller handlar den om gömda föremål, som graalen eller hemliga sällskap. Jakten är inte efter någon skatt och den sker inte i hög fart. Det här är en bok man läser långsamt, tar in alla ord, ett och ett. Kanske funderar en liten stund, eller läser om, för skatten är inte en sak, den är ett tillstånd och en kärlek till ordens magi.

Betyg:
4++/5