tisdag 27 april 2010

Vägen

"Vägen" av Cormac McCarthy är inte en lång bok. Man läser den fort, men inte bara för att den är kort utan för att man vill läsa klart den, och sedan helst glömma den för att den är så otäck, men det går inte. Jag kommer nog inte att glömma hur den gav mig kalla kårar medan jag läste den. Eller hur jag hade magknip när jag tänkte på den. Den var läskig. Och så otroligt bra.


Handling:
Någon slags global katastof har inträffat och få människor har överlevt. En man och hans son vandrar genom ett öde och nerbränt landskap, på väg söderut, mot havet och värmen. Båda är utmärglade och mannen bär på en sjukdom, som kommer att ta hans liv vilken dag som helst. De har ytterst få ägodelar med sig, packat i var sin ryggsäck samt i en shoppingvagn. Marken de vandrar över är täckt av aska och luften är full av sot. Solen syns inte och det är kallt. Allt liv är dött, inga växter och inga djur någonstans.

Ibland ser de andra människor, men all kontakt undviks om det är möjligt. Alla är rädda för alla, "de onda" är människorna som blivit kannibaler. Mannen och sonen vandrar dagar i sträck utan mat, deras skor är utslitna och de vet inte vad som väntar dem när de kommer fram. Kanske är vandringen söderut meningslös. Mannen bär på en pistol med bara två kulor, de är till för dem själva, ifall allt hopp tar slut, som en sista utväg, men en kula blir han av med då han måste rädda pojken från en plundrare.

På något sätt känner man på sig i boken att hela vandringen för dessa två är lönlös; det kommer inte att finnas något vid resans slut. Hur skulle det? Men ändå vill man hoppas. Kanske finns det en koloni i söder som har bunkrat upp med konserverad mat för flera år. Kanske har de lyckats odla spannmål, grönsaker och frukt i ett underjordiskt växthus? Vem vet. Men katastofen känns mycket verklig och trolig.

McCarthys kalla, konkreta språk utan krusiduller är precis vad som passar så bra till berättelsen. Och berättelsen om bandet mellan far och son är gripande. Och nu undrar jag förstås om filmen var bra? Kanske jag ska vänta lite och låta boken smälta innan jag ser filmen.

Betyg:
5/5

1 kommentar:

  1. Jag håller med! Den var såååå bra! Den går inte att glömma! Tänker på den då och då!

    SvaraRadera