fredag 29 april 2011
torsdag 28 april 2011
Slutet på Mr Y - Scarlett Thomas
Jag har läst klart "Slutet på mr. Y" nu och måste säga att jag blev positivt överraskad av den. En mycket udda, men väldigt fängslande bok.
Handlingen:
Ariel Manto arbetar på sin doktorsavhandling vid ett universitet i London. Hon bor i en sunkig lägenhet som saknar värme och som hon delar med ett antal möss. Hennes liv består av universitetet, böcker och sporadiska möten med en gift professor som hon har ett udda, lite sadomasochistiskt förhållande med. Och så finns där hennes granne, Wolfgang som gärna delar sin vodka med henne över en portion kokta linser. Hennes handledare Saul Burlem har försvunnit helt mystiskt och ingen vet var han tagit vägen. Deras gemensamma intresse är 1800-talsförfattaren Thomas Lumas, som har har skrivit boken "Slutet på Mr Y". Boken är nästan helt okänd och det finns antagligen bara ett exemplar kvar i världen. Det ryktas även att boken är förbannad och att Lumas dog efter att ha skrivit den, samma öde som drabbar alla som läser den. Men en dag hittar Ariel Manto boken på ett antikvariat där hon hamnat av en ren slump. Hon köper den för sina sista pengar, struntar i förbannelsen och börjar läsa, men upptäcker snart att en sida rivits ut ur boken - sidan som avslöjar en formel för en dryck som gör att man kan ta sig in i andra varelsers medvetande, en värld som kallas Troposfären. Den som stannar där för länge riskerar dock att aldrig återvända till den verkliga världen.
Mycket naturvetenskap och filosofi, tankeexperiment och tidsresor får man i denna bok, men trots långa filosofiska diskussioner blir det aldrig tråkigt, tvärtom! Ibland kanske man inte orkar hänga med i alla resonemang och kanske man inte håller med i tankegångarna alla gånger, men jag tycker att boken ändå är rätt fantastisk.
Betyg:
4++/5
Handlingen:Ariel Manto arbetar på sin doktorsavhandling vid ett universitet i London. Hon bor i en sunkig lägenhet som saknar värme och som hon delar med ett antal möss. Hennes liv består av universitetet, böcker och sporadiska möten med en gift professor som hon har ett udda, lite sadomasochistiskt förhållande med. Och så finns där hennes granne, Wolfgang som gärna delar sin vodka med henne över en portion kokta linser. Hennes handledare Saul Burlem har försvunnit helt mystiskt och ingen vet var han tagit vägen. Deras gemensamma intresse är 1800-talsförfattaren Thomas Lumas, som har har skrivit boken "Slutet på Mr Y". Boken är nästan helt okänd och det finns antagligen bara ett exemplar kvar i världen. Det ryktas även att boken är förbannad och att Lumas dog efter att ha skrivit den, samma öde som drabbar alla som läser den. Men en dag hittar Ariel Manto boken på ett antikvariat där hon hamnat av en ren slump. Hon köper den för sina sista pengar, struntar i förbannelsen och börjar läsa, men upptäcker snart att en sida rivits ut ur boken - sidan som avslöjar en formel för en dryck som gör att man kan ta sig in i andra varelsers medvetande, en värld som kallas Troposfären. Den som stannar där för länge riskerar dock att aldrig återvända till den verkliga världen.
Mycket naturvetenskap och filosofi, tankeexperiment och tidsresor får man i denna bok, men trots långa filosofiska diskussioner blir det aldrig tråkigt, tvärtom! Ibland kanske man inte orkar hänga med i alla resonemang och kanske man inte håller med i tankegångarna alla gånger, men jag tycker att boken ändå är rätt fantastisk.
Betyg:
4++/5
onsdag 27 april 2011
Carlos Ruiz Zafons nya
Carlos Ruiz Zafon kom ut med en ny bok 2010, vilket jag helt missat (hur gick detta till??) - "The Prince of Mist". Efter "Vindens skugga" och "Ängelns lek" måste jag ju naturligtvis genast inhandla denna också. Men det får bli i London i helgen där de har upp till 50% rea på nya och rekommenderade böcker. Wohooo!!
Förresten är min att-köpa-i-London-lista ganska lång nu.
tisdag 26 april 2011
The Rule of Four av I. Caldwell och D. Thomason
Har upptäckt att jag har glömt att recensera "The Rule of Four" av Ian Caldwell och Dustin Thomason, so here it comes.
Handlingen:
Vi är i Princeton i slutet av 90-talet. Huvudpersonen, Tom Sullivan, följer sin vän Paul Harris' forskning kring den gåtfull boken Hypnerotomachia Poliphili (som faktiskt finns i verkligheten). Själv har han gett upp boken trots att hans far ägnade hela sitt liv åt att försöka tyda den. Författaren till boken sägs vara en Francesco Colonna och boken är utgiven i slutet av 1400-talet av Aldus Manutius. Det är en av mycket märklig, hemlighetsfull bok som är fylld av gåtor och ingen har hittills lyckats tyda den. Den är dessutom mycket vacker och innehåller många illustrationer. Den avhandlar många skilda ämnen, på flera språk, men ger inte klarhet i något. Men den som studerar den mycket noga upptäcker att den döljer ett slags chiffer och det är detta som Paul (och även Tom) försöker knäcka. Och sakta, sakta kommer det dolda budskapet att komma fram, efter att varje gåta fått sitt svar, men innan svaret är helt uppdagat har flera fått sätta livet till. Till sin hjälp att tyda boken har Paul och Tom sina rumskompisar Charlie och Gil samt Toms flickvän Katie.
Det har gjorts en mängd jämförelser mellan denna bok och Da Vinci-koden, vilket kanske är mindre lyckat för det finns fler skillnader än likheter tycker jag. Förväntar man sig fartfylld action ska man inte läsa denna bok. Och önskar man läsa om om religiösa symboler eller förflytta sig mellan olika platser i världen bör man leta efter en annan bok. Jag skulle hellre jämföra "The Rule of Four" med "Den hemliga historien" av Donna Tartt, med en krydda av "Vindens skugga" kanske. Den utspelar sig som sagt på Princeton så den som gillar böcker om fina amerikanska skolor, med diverse ritualer, skolfester och klubbar, kommer att gilla det här. Även den som gillar att läsa om mystiska böcker.
Nä, "The Rule of Four" är ingen Da Vinci-koden och tur är det. Den här boken har så mycket högre kvalitét, och det trots att det är en debutroman. Lite långsam ibland, kan man tycka, men mycket trevlig och läsvärd. Boken finns även på svenska och heter då "Den sista hemligheten".
Betyg:
4+/5
onsdag 20 april 2011
Lite dåligt med läsningen just nu
Oj, vad dåligt med uppdateringar här. Sorry. Läsningen går just nu sådär. Har öppnat "Slutet på mr Y", men inte kommit särskilt långt där. Vet inte om jag har lust att läsa den just nu heller. Kanske något lite lättsammare lockar mer...nåja. Snart är det påsk och då blir det kanske mer tid för läsning (och mer lust också). Ha det gott så länge!
torsdag 14 april 2011
Om att inte kunna låta bli
Visst, jag klarar mig från att klicka hem böcker just nu, MEN så går jag förbi Science Fiction-bokhandeln i Gamla stan och vips, så trillar jag dit. Fortsättningen på Dark-Hunterserien - check. Och så den här som jag inte kunde låta bli att köpa. Jag menar, varför vänta till London??
tisdag 12 april 2011
En ny bok att gilla
Åh, jag gillar den här boken, "The Rule of Four". Den verkar ha allt: fyra killkompisar, mystisk bok, hemligheter, mord, Princeton... Än så länge bara topp. Hur kan jag mer beskriva den? "Prep" + "Den hemliga historien" + "Vindens skugga", kanske. Återkommer när jag läst ut den.
måndag 11 april 2011
Så lättlurad är inte jag!
Adlibris säljer 3 pocket för 99:-, Bokus kontrar med 4 för 99:-. Men det mesta är gammalt, tråkigt eller bara ointressant. Jag hittar en hos Adlibris jag kan tänka mig, ingen hos Bokus. Ha! HA!
lördag 9 april 2011
Acheron av Sherrilyn Kenyon
Bok 15 i Sherrilyn Kenyons serie om The Dark Hunters, "Acheron", är nu slut och det känns lite vemodigt faktiskt. Visserligen finns det flera böcker i serien, men det här är slutet, eller kanske klimax, på Acheron-epoken, kan man säga. Det kan vara lite svårt att gå direkt till den här boken i serien utan att ha läst de andra tidigare, men det går. Det man missar på att inte läsa de andra är att karaktären Acheron, eller Ash som han kallas, i varje bok avslöjas lite i taget. En slags förväntan och nyfikenhet byggs upp. Förutom det kanske man inte hänger med riktigt vilka alla är i boken, men det funkar ändå. 
Handling: Boken är uppdelad i två delar. Den första delen utspelar sig för över 11000 år sedan (!!). Ash är son till den Atlantiska gudinnan Apollymi – dödens, krigets och förstörelsens gudinna, och Archon – de Atlantiska gudarnas konung (motsvarande Zeus i den grekiska mytologin), men då hans tre halvsystrar siar (systrarna är de tre ödesgudinnorna) om hans framtid ser de att han kommer att bli slutet för de Atlantiska gudarna. Hans far Archon kräver då att hans fru dödar sonen så fort han föds så att han när han blir stor inte ska kunna förinta gudarna. För att skydda sitt barn skär hon upp sin mage, tar ut barnet och med sina gudomliga krafter flyttas sonen till en gravid grekisk drottnings mage, som då föder två söner, tvillingarna Acheron och Styxx, exakta kopior av varandra förutom att Acheron har ögon som kvicksilver. Det är också dessa ögon, ett tecken på att han är av gudomlig härkomst, som gör att hans nya far anklagar sin drottning för att ha varit otrogen med en gud och vill inte veta av barnet. Acherons liv är dock bunden till Styxx och han kan inte dödas, som hans nya familj vill (för då dör även Styxx), istället får han lida på alla tänkbara sätt. Han blir torterad, slagen och allt annat hemskt som en människa kan göra mot en annan. Och inte nog med det, sedan blir han av sin egen farbror såld som prostituerad till vem som helst som betalar. Av en händelse träffar han i Artemistemplet gudinnan Artemis i egen hög person och de två inleder ett förhållande, som Artemis för alltid kommer att dölja för alla och som för Ash leder till ännu mer lidande och en band till gudinnan som han inte kan kapa. Ash kommer att lida helvetets alla kval till sin 21-års dag, då han till slut får sina gudomliga krafter, men för honom , som människa, är det för sent. När hans mor får reda på hur han behandlats under hela sitt liv, drar hon ut över det antika Grekland och gör det som är hennes uppgift – döda och förstöra. I vredesutbrottet sänker hon ön Atlantis med alla dess invånare, men blir till slut inlåst i sin gudomliga värld och kan bara befrias av sin son Ash och då kommer jorden att gå under. Den första delen av boken är det absolut sorgligaste, hemska och vidrigaste jag någonsin läst. Jag läste någonstans på nätet en beskrivning av vad Ash får utstå: “…they took his dreams, smashed them, lit them on fire, ground them to dust, force fed the ashes to him and beat him for processing them.” Kan ni tänka er något sådant? Medan Ash:s bror Styxx lever som en prins, behandlas Ash värre än skiten under någons skor. I ett förord till boken skriver författarinnan Kenyon att hon själv blivit utsatt för misshandel och övergrepp. Jag vet inte hur mycket av det hon skriver är självupplevt, men om det bara är en tiondel så är det så hemskt att jag inte ens kan föreställa mig det. Vissa bitar är faktiskt så hemska att man behöver göra en liten paus, komma tillbaka till verkligheten och andas, för att sedan kunna läsa vidare. Den andra delen av boken utspelar sig på 2000-talet i New Orleans där Ash nu bor. Den här delen är lika rolig, romantisk och med lika rappa repliker som de tidigare böckerna. Tory är arkeolog på spaning efter det sjunkna Atlantis. Hon tror sig, efter ett stort antal dykningar i den Grekiska övärlden, ha hittat lämningar efter ön, men Ash måste stoppa henne för hittar hon Atlantis, så kommer hans mor, Apollymi, att befrias från sin fångeskap och då kommer hon att hämnas på mänskligheten för allt de har gjort mot hennes son genom att starta världens undergång. Jag ska inte gå in på allt som Ash och Tory går igenom, men det är roligt och kvickt och naturligtvis romantiskt. Jag märker att det är svårt att recensera den här boken för den har flera handlingar och trådar. Den är också 800 sidor tjock och den är en del av en serie som pågått i fjorton tidare böcker. Egentligen är väl Dark Hunter-serien i sig rätt fånig med den numera vanliga föreställningen att vampyrer, varulvar, demoner och så vidare är naturliga inslag i vår vardag och att ”vanliga” tjejer blir kära i dessa varelser, mycket romantisering m.a.o. Men tack vare den första delen av den här boken är detta en mycket stark och läsvärd historia. Men bered er på att ni ryser av obehag av all tortyr. Betyg: 5-/5
Handling: Boken är uppdelad i två delar. Den första delen utspelar sig för över 11000 år sedan (!!). Ash är son till den Atlantiska gudinnan Apollymi – dödens, krigets och förstörelsens gudinna, och Archon – de Atlantiska gudarnas konung (motsvarande Zeus i den grekiska mytologin), men då hans tre halvsystrar siar (systrarna är de tre ödesgudinnorna) om hans framtid ser de att han kommer att bli slutet för de Atlantiska gudarna. Hans far Archon kräver då att hans fru dödar sonen så fort han föds så att han när han blir stor inte ska kunna förinta gudarna. För att skydda sitt barn skär hon upp sin mage, tar ut barnet och med sina gudomliga krafter flyttas sonen till en gravid grekisk drottnings mage, som då föder två söner, tvillingarna Acheron och Styxx, exakta kopior av varandra förutom att Acheron har ögon som kvicksilver. Det är också dessa ögon, ett tecken på att han är av gudomlig härkomst, som gör att hans nya far anklagar sin drottning för att ha varit otrogen med en gud och vill inte veta av barnet. Acherons liv är dock bunden till Styxx och han kan inte dödas, som hans nya familj vill (för då dör även Styxx), istället får han lida på alla tänkbara sätt. Han blir torterad, slagen och allt annat hemskt som en människa kan göra mot en annan. Och inte nog med det, sedan blir han av sin egen farbror såld som prostituerad till vem som helst som betalar. Av en händelse träffar han i Artemistemplet gudinnan Artemis i egen hög person och de två inleder ett förhållande, som Artemis för alltid kommer att dölja för alla och som för Ash leder till ännu mer lidande och en band till gudinnan som han inte kan kapa. Ash kommer att lida helvetets alla kval till sin 21-års dag, då han till slut får sina gudomliga krafter, men för honom , som människa, är det för sent. När hans mor får reda på hur han behandlats under hela sitt liv, drar hon ut över det antika Grekland och gör det som är hennes uppgift – döda och förstöra. I vredesutbrottet sänker hon ön Atlantis med alla dess invånare, men blir till slut inlåst i sin gudomliga värld och kan bara befrias av sin son Ash och då kommer jorden att gå under. Den första delen av boken är det absolut sorgligaste, hemska och vidrigaste jag någonsin läst. Jag läste någonstans på nätet en beskrivning av vad Ash får utstå: “…they took his dreams, smashed them, lit them on fire, ground them to dust, force fed the ashes to him and beat him for processing them.” Kan ni tänka er något sådant? Medan Ash:s bror Styxx lever som en prins, behandlas Ash värre än skiten under någons skor. I ett förord till boken skriver författarinnan Kenyon att hon själv blivit utsatt för misshandel och övergrepp. Jag vet inte hur mycket av det hon skriver är självupplevt, men om det bara är en tiondel så är det så hemskt att jag inte ens kan föreställa mig det. Vissa bitar är faktiskt så hemska att man behöver göra en liten paus, komma tillbaka till verkligheten och andas, för att sedan kunna läsa vidare. Den andra delen av boken utspelar sig på 2000-talet i New Orleans där Ash nu bor. Den här delen är lika rolig, romantisk och med lika rappa repliker som de tidigare böckerna. Tory är arkeolog på spaning efter det sjunkna Atlantis. Hon tror sig, efter ett stort antal dykningar i den Grekiska övärlden, ha hittat lämningar efter ön, men Ash måste stoppa henne för hittar hon Atlantis, så kommer hans mor, Apollymi, att befrias från sin fångeskap och då kommer hon att hämnas på mänskligheten för allt de har gjort mot hennes son genom att starta världens undergång. Jag ska inte gå in på allt som Ash och Tory går igenom, men det är roligt och kvickt och naturligtvis romantiskt. Jag märker att det är svårt att recensera den här boken för den har flera handlingar och trådar. Den är också 800 sidor tjock och den är en del av en serie som pågått i fjorton tidare böcker. Egentligen är väl Dark Hunter-serien i sig rätt fånig med den numera vanliga föreställningen att vampyrer, varulvar, demoner och så vidare är naturliga inslag i vår vardag och att ”vanliga” tjejer blir kära i dessa varelser, mycket romantisering m.a.o. Men tack vare den första delen av den här boken är detta en mycket stark och läsvärd historia. Men bered er på att ni ryser av obehag av all tortyr. Betyg: 5-/5
torsdag 7 april 2011
London on my mind
Jag ska till London i slutet av månaden och hoppas då att Waterstones har några bra erbjudanden. Sist jag var där (i augusti) hade de "ta 3 betala för 2" vilket jag gjorde, så klart. Nu har de "Up to 40% off popular female fiction". Hmmm, intressant kanske? Kanske något från Susan Hill eller Scarlett Thomas. Eller Jodi Picoult möjligtvis. Aaaah, möjligheterna är oändliga...
onsdag 6 april 2011
Om fiktiva personer som man vill se IRL
Okej så här är det. Jag läser bok nr 15 i Sherrilyn Kenyons fantasy/romance/goth-serie om mörkrets jägare - The Dark Hunters - och den handlar om den förste jägaren, den äldste och mäktigaste av dem alla: Acheron (därav bokens titel). Mannen är elva tusen år gammal (!!!), är en atlantisk gud, den mäktigaste av dem alla och ser ut som en 21-årig manlig fotomodell. Han går klädd i svarta skinnbyxor, skinnjacka, svart tisha och biker-boots och kvinnorna faller som käglor, naturligtvis. Och då blir jag lite nyfiken på hur hans fans runt om i världen föreställer sig att han ser ut. För fans har han. Så jag googlar och kommer fram till detta:
De flesta ser alltså Calvin Klein-modellen och skådisen Travis Fimmel som Acheron, vilket är lite lustigt eftersom Simi (en kvinnlig demon som "bor" på Acherons kropp i form av en tatuering) i en tidigare bok anser att just Travis är så mycket snyggare än Acheron.
Från Sherrilyn Kenyons böcker har jag förresten lärt mig ett nytt ord, ett ord som jag tror återkommer i faktiskt alla hennes böcker och det är "Mouthwatering". Jag förstår vad det betyder nu....
måndag 4 april 2011
Iakttagelserna av Jane Harris
Yay, jag har läst ut boken "Iakttagelserna" av Jane Harris!
Handlingen:
Bessy Buckley är en ung, irländsk kvinna som flytt sitt liv som prostituerad i Glasgow. Hennes egen mor har sålt henne sedan hon var liten, men Bessy har nu i tonåren fått nog. På väg från Glasgow, ute på landsbygden, råkar hon se en skylt med namnet Haivers Slott och blir genast intresserad. Snart har hon lyckats få arbete där som hembiträde, trots att hon inte sysslat med sådant tidigare. Bessys matmor Arabella verkar vara en snäll, men mycket märklig kvinna. Hon vill att Bessy ska utföra de mest konstiga sysslorna och när hon får reda på att Bessy kan skriva och läsa vill hon att Bessy ska föra dagbok över allt hon tänker och gör. För att inte genast bli av med sitt nya arbete går Bessy med på att utföra alla sysslor hon blir tillsagd att göra, men snart förstår hon att Arabella döljer något. Hon upptäcker att husets fru håller på att skriva en bok om tjänstefolk och då Bessy blir besviken på det som Arabella skrivit om henne i denna bok bestämmer hon sig för att hämnas på frun genom att spela henne ett spratt. Bessys handlingar leder dock till konsekvenser som hon snart ångrar, men det är för sent och hon får fullt upp med att försöka reparera skadorna.
”Iakttagelserna” är från början mycket rapp och rolig men ju längre historien framskrider desto långsammare blir den. Handlingen är helt okej och boken är skriven som att Bessy är den som berättar, vilket visar sig lite komiskt ibland då Bessy varken är särskilt vältalig eller smart. Tyvärr håller det inte hela vägen och i sin helhet är boken en besvikelse.
Betyg: 3/5
fredag 1 april 2011
Kerrelyn Sparks vampyrer någon??
Någon som läst någon bok ur Kerrelyn Sparks vampyrserie? Har läst att den här är rolig, men annars? Jämförbart med Sherrilyn Kenyon eller Charlaine Harris världar?
Just nu
Det har varit lite dåligt med bloggandet här, men det beror bara på att just nu läser jag inte så mycket. I helgen hoppas jag läsa ut "Iakttagelserna" (den är en aning seg) så att jag kan recensera den sen. Efter den behöver jag något fartigare annars kommer läslusten att försvinna helt. Ha en fin helg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)