Acheron av Sherrilyn Kenyon

Bok 15 i Sherrilyn Kenyons serie om The Dark Hunters, "Acheron", är nu slut och det känns lite vemodigt faktiskt. Visserligen finns det flera böcker i serien, men det här är slutet, eller kanske klimax, på Acheron-epoken, kan man säga. Det kan vara lite svårt att gå direkt till den här boken i serien utan att ha läst de andra tidigare, men det går. Det man missar på att inte läsa de andra är att karaktären Acheron, eller Ash som han kallas, i varje bok avslöjas lite i taget. En slags förväntan och nyfikenhet byggs upp. Förutom det kanske man inte hänger med riktigt vilka alla är i boken, men det funkar ändå. Handling:

Boken är uppdelad i två delar. Den första delen utspelar sig för över 11000 år sedan (!!). Ash är son till den Atlantiska gudinnan Apollymi – dödens, krigets och förstörelsens gudinna, och Archon – de Atlantiska gudarnas konung (motsvarande Zeus i den grekiska mytologin), men då hans tre halvsystrar siar (systrarna är de tre ödesgudinnorna) om hans framtid ser de att han kommer att bli slutet för de Atlantiska gudarna. Hans far Archon kräver då att hans fru dödar sonen så fort han föds så att han när han blir stor inte ska kunna förinta gudarna. För att skydda sitt barn skär hon upp sin mage, tar ut barnet och med sina gudomliga krafter flyttas sonen till en gravid grekisk drottnings mage, som då föder två söner, tvillingarna Acheron och Styxx, exakta kopior av varandra förutom att Acheron har ögon som kvicksilver. Det är också dessa ögon, ett tecken på att han är av gudomlig härkomst, som gör att hans nya far anklagar sin drottning för att ha varit otrogen med en gud och vill inte veta av barnet. Acherons liv är dock bunden till Styxx och han kan inte dödas, som hans nya familj vill (för då dör även Styxx), istället får han lida på alla tänkbara sätt. Han blir torterad, slagen och allt annat hemskt som en människa kan göra mot en annan. Och inte nog med det, sedan blir han av sin egen farbror såld som prostituerad till vem som helst som betalar. Av en händelse träffar han i Artemistemplet gudinnan Artemis i egen hög person och de två inleder ett förhållande, som Artemis för alltid kommer att dölja för alla och som för Ash leder till ännu mer lidande och en band till gudinnan som han inte kan kapa. Ash kommer att lida helvetets alla kval till sin 21-års dag, då han till slut får sina gudomliga krafter, men för honom , som människa, är det för sent. När hans mor får reda på hur han behandlats under hela sitt liv, drar hon ut över det antika Grekland och gör det som är hennes uppgift – döda och förstöra. I vredesutbrottet sänker hon ön Atlantis med alla dess invånare, men blir till slut inlåst i sin gudomliga värld och kan bara befrias av sin son Ash och då kommer jorden att gå under. Den första delen av boken är det absolut sorgligaste, hemska och vidrigaste jag någonsin läst. Jag läste någonstans på nätet en beskrivning av vad Ash får utstå:

“…they took his dreams, smashed them, lit them on fire, ground them to dust, force fed the ashes to him and beat him for processing them.”

Kan ni tänka er något sådant? Medan Ash:s bror Styxx lever som en prins, behandlas Ash värre än skiten under någons skor. I ett förord till boken skriver författarinnan Kenyon att hon själv blivit utsatt för misshandel och övergrepp. Jag vet inte hur mycket av det hon skriver är självupplevt, men om det bara är en tiondel så är det så hemskt att jag inte ens kan föreställa mig det. Vissa bitar är faktiskt så hemska att man behöver göra en liten paus, komma tillbaka till verkligheten och andas, för att sedan kunna läsa vidare. Den andra delen av boken utspelar sig på 2000-talet i New Orleans där Ash nu bor. Den här delen är lika rolig, romantisk och med lika rappa repliker som de tidigare böckerna. Tory är arkeolog på spaning efter det sjunkna Atlantis. Hon tror sig, efter ett stort antal dykningar i den Grekiska övärlden, ha hittat lämningar efter ön, men Ash måste stoppa henne för hittar hon Atlantis, så kommer hans mor, Apollymi, att befrias från sin fångeskap och då kommer hon att hämnas på mänskligheten för allt de har gjort mot hennes son genom att starta världens undergång. Jag ska inte gå in på allt som Ash och Tory går igenom, men det är roligt och kvickt och naturligtvis romantiskt. Jag märker att det är svårt att recensera den här boken för den har flera handlingar och trådar. Den är också 800 sidor tjock och den är en del av en serie som pågått i fjorton tidare böcker. Egentligen är väl Dark Hunter-serien i sig rätt fånig med den numera vanliga föreställningen att vampyrer, varulvar, demoner och så vidare är naturliga inslag i vår vardag och att ”vanliga” tjejer blir kära i dessa varelser, mycket romantisering m.a.o. Men tack vare den första delen av den här boken är detta en mycket stark och läsvärd historia. Men bered er på att ni ryser av obehag av all tortyr.

Betyg:

5-/5