Malkus testamente av Michel Faber

Då har jag läst ut den tunnaste boken på väldigt länge, ca 180 sidor lång. Jag skulle vilja säga att det ändå är kvaliteten man ska titta på och inte kvantiteten, men i det här fallet saknar boken både och.

Handlingen:

Theo Griepenkerl är kanadensisk lingvist. Han befinner sig i bokens början i det krigsdrabbade Irak, där han är på besök i ett museum när en bomb briserar. Intendenten, som han för några sekunder sedan stod och pratade med, finns nu utspridd i den förstörda byggnaden. I villervallan som uppstått får Theo syn på ett hål i en trasig staty och där inne ligger ett antal papyrusrullar. Utan några större samvetsbetänkligheter tar han med sig rullarna hem och sätter igång att översätta dem. De är skrivna på arameiska, vilket är det språk Jesus talade för två tusen år sedan, av en Malkus, som av allt att döma var närvarande under Jesus korsfästelse. Malkus är inte en man som kläder sina ord. Det han sett har han skrivit ner och det är inte vackert. Mannen och myten Jesus förskönas inte på något sätt utan framställs som en kort och kraftig man med mänskiga behov (mer än så säger jag inte) och några under syns inte till. Den översatta texten blir till en bok och Theo, som förresten inte är en särskilt sympatisk man, får 250 000 dollar i förskott för den. Trots detta är han inte nöjd - han har drabbats av hybris. Han anser ju sig ha funnit det som kommer att förändra mänsklighetens tro och vill ha mer pengar och mer ära än vad den stora massan erbjuder honom. För det han funnit är inte populärt och Theo inser snart att de flesta av läsarna faktiskt hatar honom.

”Malkus testamente” är ett resultat av ett förlagssamarbete där ett antal författare skulle skriva om olika myter. I ”Malkus testamente” tolkar Michel Faber Prometheusmyten - Prometheus var titanen som stal gudarnas eld för att ge åt människorna och som straffades genom att bindas till en klippa där han fick utstå att en örn dagligen hackade i hans lever. Jag kan säga att jag inte är särskilt imponerad av den här boken. Med tanke på Fabers ”Sugar” som är en otroligt bra bok, hade jag förväntat mig både mer hjärna och hjärta i denna bok och framför allt mer substans. Trots vissa roliga och påhittiga avsnitt, som till exempel när Theo läser recensioner på Amazon.com , så är jag lite besviken på Faber.

Betyg:

3/3