Handlingen i stort:
Som jag skrev tidigare handlar Dark-Hunter serien, som är uppe i ett 20-tal böcker, om Dark Hunters. De är en slags varelser som vandrar på jorden i tusentals år och skyddar människorna från de onda Daimonerna som är ute efter människornas själar. Dark Hunters har alla olika färdigheter, en del kan göra sig osynliga, andra kan flytta på saker och somliga kan höra vad människorna tänker osv. De har vissa karaktärsdrag som liknar vampyrerna, som att de har huggtänder, är extremt starka och är känsliga för ljus, men de dricker inte blod. Hur har de då blivit dessa varelser? Jo, alla Dark-Hunters, iallafall so far i serien, har i dödsögonblicket blivit erbjudna att ge sin själ till gudinnan Artemis i utbyte mot att de får hämnas sin eller sina närmaste deras död. I utbyte mot evigt liv ska de tjäna gudinnan och vakta människorna från Daimonerna som är en annan slags varelser som tar människornas själar i samband med att de dricker människornas blod. Rörigt - ja, ibland, men det reds ut vartefter man läser böckerna. Alla Dark-Hunters och Daimoner är dessutom otroligt vackra och vältränade, människorna som stöter på dem blir bländade av deras skönhet.
Gemensamt för alla böcker är att de grekiska gudarna dyker upp överallt och att varje bok handlar om en specifik Hunter som blir kär i en kvinna, som räddar honom på något sätt från Artemis grepp om honom och han får sin själ tillbaka och kan leva ett någorlunda vanligt liv. Mycket heta scener utlovas. Efter fyra böcker på raken kan jag säga att jag nu tar en liten, liten paus, men jag tänker återvända till serien inom kort, för jag gillar den. Den är kvick, rolig och skriven med glimten i ögat. Den som letar efter välskrivna och seriösa böcker bör dock leta någon annanstans. Men den som gillade t.ex. Sookie-böckerna lär gilla det här också. Varning för att en del scener är riktigt, riktigt heta, nästan så att man rodnar.
Betyg:
Jag ger serien 3++/5 i snitt.
