Nattens begär av Sherrilyn Kenyon

Okej, då var man tillbaka i vampyrträsket igen, och det är - roligt!! Har precis avslutat Sherrilyn Kenyons ”Nattens begär” och nu vill jag har mer.


Handlingen:
Amanda är en ganska ”normal” kvinna (26 tror jag att hon var) med en ganska onormal familj, som består av häxor, vampyrjägare och andra intressanta personer. Själv arbetar hon som revisor, och trivs bra med det. Ett tråkigt, alldagligt liv är allt hon vill ha, men se livet vill annat. En dag blir hon överfallen hemma hos tvillingsystern, då hon är där för att släppa ut hunden, och vaknar upp i en fabrikslokal, fastkedjad vid Kyrian. Kyrian är 2000 plus och en ”mörkrets jägare”, en slags vampyr som inte dricker blod. Hans uppgift i tillvaron är att skydda människorna från daimonerna i allmänhet, men Amanda och hennes familj i synnerhet då en av de mäktigaste daimonerna är ute efter dem och deras paranormala färdigheter. Kyrian, liksom de andra jägarna, är helt uppenbart guds gåva till kvinnorna (utseendemässigt), men hans historia är (naturligtvis) smärtsam och han litar inte på någon. Hur som helst: tycke uppstår och resten, ja, det kan ni säkert lista ut själva. Förutom de heta känslorna som bubblar upp så finns här en hel del ganska intressanta karaktärer. Vi har besök av en och annan grekisk gud och gudinna samt några daimoner (obs – ej samma sak som demoner) också. Det är ganska så kul. Speciellt rolig är det när man hittar en av dem, Julian, som lever ett vanligt förortsliv i New Orleans, med fru och barn, fast han råkar vara son till gudinnan Afrodite (som förresten gästspelar i ett litet avsnitt).

”Nattens begär” är den första boken i Dark Hunter serien, som nu är uppe i tjugo delar, vad jag förstår. Man kan säga att det är en vampyrroman med en överdos av Harlequinkrydda, och då menar jag att den är ganska så erotiskt laddad. Det är som att komprimera alla heta scener mellan Sookie, Eric och Bill (True blood) i en enda bok. Twilight-fans skulle rodna. Okej, det är absolut ingen kvalitetslitteratur vi talar om här, men det är underhållande och jag är nog fast, precis som jag fastnade i Sookie-land. Ska nog beställa hem några fler delar, fast jag tror jag väljer originalversionerna, för något som var ganska banalt och smått irriterande i boken var språket, vilket jag är säker på kan skyllas lite på översättaren.

Betyg:
3/5
(4 för underhållningen, 2 för övrigt)