Yacoubians hus

Nu har jag läst ut Yacoubians hus av Alaa al-Aswany. Äntligen borde jag säga och med det menar jag inte att boken var dålig, tvärtom, men nu får jag äntligen börja med nästa bok.

Handlingen:

Yacoubians hus är beläget mitt i Kairo. Huset är byggt i den europeiska stil som var på modet på 1930-talet. Huset var tidigare det fina folkets högborg, här bodde ministrar, direktörer och miljonärer, men numera inhyser huset medelklassen. På taket däremot bor det en helt annan typ av människor. Här, i mer eller mindre permanenta byggnationer bor till exempel portvaktarens son som inget hellre vill än att gå på polishögskolan, dit han inte är välkommen på grund av sin bakgrund. Istället dras han till religiös fundamentalism. På taket bor även en ganska fattig ung kvinna som inget hellre vill än att kunna försörja sig och sin familj. I boken träffar man även på den homosexuelle chefredaktören, den rike och girige affärsmannen och andra intressanta karaktärer. Varje personlighet har något litet extra att bjuda på.

Boken är välskriven, handlingen intressant och lärorik på många sätt, men trots detta är det något litet som saknas. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad detta är. Kanske saknar jag att ha bara en eller ett par huvudpersoner, för hoppandet mellan alla karaktärer kan stundvis vara lite, lite frustrerande. Kanske önskade jag mig ett bättre slut för somliga och lite förklaring till andra personers handlande, jag vet inte, men en liten gnutta besvikelse ligger kvar så här dagen efter att jag läst klart boken.

Betyg:

En svag 4:a av 5 möjliga.