Angelology av Danielle Trussoni

Ånej, jag har läst ut "Angelology" av Danielle Trussoni. Jag ville verkligen inte att den skulle ta slut och när jag läste sista sidan...besvikelse. Suck.

Handlingen: Evangeline är en ung nunna på klostret St. Rose i Milton, New York. Hon har bott på klostret sedan hon som barn lämnats där av sin far efter hennes mors död. En av Evangelines uppgifter på klostret är att ta hand om posten och besvara brev från allmänheten. Dagen före julafton läser hon ett brev som kommer att förändra hennes liv. En mr Verlaine vill göra ett besök på klostret för att utreda korrespondensen mellan den tidigare abbedissan Innocenta och filantropen Abigail Rockefeller på uppdrag av en klient. Av ren nyfikenhet börjar Evangeline rota i klostrets bibliotek och finner att sådan korrespondens verkligen existerar. Bitvis avslöjas det för henne, med hjälp av nunnan Celestine, något helt ofattbart: änglar finns i verkligheten. De fallna änglarna har i tidernas begynnelse beblandat sig med människorna och skapat rasen Nephilim. Dessa halvänglar är monstruösa varelser, obeskrivligt vackra men samtidigt oerhört grymma. Deras mål är totalt världsherravälde och det kan de få genom en enda sak – en gudomlig lyra. De enda som möjligtvis kan stoppa Nephilim är angelologerna, en hemlig sammanslutning av forskare med ovärderlig kunskap om änglar, deras styrkor och svagheter.

”Angelology" har av en del jämförts med Dan Browns böcker, men jag tycker att trots hemliga sällskap, änglar och demoner samt gudomliga artefakter så finns det egentliga inte några större likheter med Dan Browns böcker, tack och lov. Möjligtvis spänningen. För till skillnad från herr Brown är Trussonis språk en fröjd att läsa. Hon är dessutom en otroligt bra historieberättare och behöver inte använda Browns teknik med cliffhangers. Det blir spännande ändå. Handlingen, som utspelar sig under tre dagar (med återblick till 40-talet), är på 640 sidor och är ren njutning att läsa. Många pulshöjare och en och annan oväntad vändning, speciellt mot slutet, är att vänta. Jag kan inte annat än att önska att det blir en fortsättning på den här historien, om inget annat så för att slutet känns något…oavslutat.

Betyg: 5/5