Bree Tanners andra liv - Stephenie Meyer

Då har även jag läst om Bree Tanner, vampyren som dyker upp i Eclipse-boken. Och jag har bara en undran - varför skrevs denna bok alls? Var det för att få suga lite extra på Twilight-karamellen eller vad? Som tur är lånade jag boken av en vän, annars hade jag tyckt att jag slängt pengarna i sjön.

Handlingen:
Bree Tanner har nyligen blivit vampyr och hon kämpar med sin "törst" efter människoblod och att överleva som vampyr, vilket inte är lätt då klanen hon tillhör är ett gäng bråkstakar som gärna sliter varandra i stycken och eldar upp kroppsdelarna. Samtidigt pågår en uppladdning inför ett krig mellan hennes klan och det som så småningom kommer fram är familjen Cullen. Bree får, tillsammans med en nufunnen vän bland vampyrerna, veta att det som sagts till klanmedlemmarna inte är hela sanningen och när hennes vän avslöjar vad han vet för klanledaren blir han dödad. Snart är slutstriden kommen och den som läst Eclipse vet vad som händer då.

Som jag skrev tidigare förstår jag inte varför författaren överhuvudtaget har skrivit boken - antagligen för att tjäna lite mer pengar på alla Twilight-fans, men historien som den är skriven tycker jag inte är värd pengarna. Nog skulle Meyer kunnat utveckla storyn lite mer, men det känns som att hon inte orkade riktigt. Uselt!

Betyg:
1/5

Eunuckens gåta av Jason Goodwin

Nu har jag läst "Eunuckens gåta" av Jason Goodwin, en bok som har legat till sig sedan förra sommaren. En trevlig liten historia (och lite historielektion också) om Istanbul på 1800-talet.


Handlingen:
En av sultanens haremsflickor har hittats strypt, fyra officerare i sultanens armé har kidnappats varav en av dem hittats död i en stor kittel och sultanmoderns smycken är stulna. Eunucken Yashim får i uppdrag att lösa tre fall som kanske har något med varandra att göra, kanske inte. Sultanen planerar vissa reformer i riket och kan de olika fallen ha något med detta att göra? Frågorna är många, men Yashim har som eunuck vissa möjligheter att röra sig i både sultanens palats och ute i Istanbul bland köpmän och hantverkare för att hitta svar. Till sin hjälp har han den polske ambassadören och gode vännen Palewski.

Boken är stundvis väldigt rolig och fyndig. Historia och politik vävs skickligt samman med äventyr och resultatet blir riktigt bra. Gillar man historiska deckare i exotisk miljö är denna bok toppen, men jag läser hellre en ny roman av Barbara Nadel om kommissarie Cetin på Istanbulpolisen. Av Nadel får man mera moderna deckare som dock fortfarande utspelar sig i Istanbul (dit jag för övrig hoppas komma en dag).

Betyg:
3/5

Ännu en semesterbok

Läser Dan Browns "Den förlorade symbolen" nu. Det blev lite för mycket med "Parfymen - en mördares historia", så den läser jag bara ibland. Vet inte vad jag ska tycka om "Parfymen..", är ju egentligen bra, fast osympatisk och småläskig eller det är väl huvudpersonen som är det. "Den förlorade symbolen" å andra sidan är fartfylld, spännande och så där som hans böcker i allmänhet är. Semesterbok med andra ord. Orkar väl helt enkelt inte samma typ av böcker här i värmen, på semestern, liggandes på stranden eller valfri hängmatta, som hemma i lägenheten i stan. Återkommer med recension så småningom, har ca 20 sidor kvar som jag nu genast ska läsa klart. See ya!

Luftslott - Sheila O'Flanagan

Japp, ännu en chick-lit har avverkats och enligt mig är det en utmärkt genre att läsa på stranden då man ständigt blir avbruten av "mamma kan du smörja mig" eller "mamma kan du kasta hit snorkeln" osv osv. Noll koncentration krävs.

Handlingen:

Carey Brown möter Ben Russel på flyget mellan Dublin och New York. De fattar tycke, de umgås några dagar och sedan friar Ben och Carey säger "ja". De åker direkt till Las Vegas och gifter sig. De är lyckliga och kära men när de återvänder till Dublin väntar verkligheten, familjerna och vännerna och alla tycker att de blivit galna som gift sig med någon de inte känner. Och så finns de gamla pojk-och flickvännerna som spökar. Hur ska det gå? Finns verkligen kärlek vid första ögonkastet?

Boken är, som de flesta i den genren, är ganska fånig, ganska dåligt skriven och rätt så förutsägbar. Men ändå. Ibland vill man läsa sådana böcker. Och som sagt passar de bra här och nu på semestern, med en glass i ena handen liggandes under parasollet på stranden.

Betyg:

2/5

Semesterläsningen

Semesterläsningen fortlöper men jag orkar inte uppdatera med recensioner just nu. Återkommer med dessa inom snar framtid. Har iallafall insett att jag aldrig kommer att hinna läsa alla böcker som ligger och väntar, upptäckte nämligen att jag har ett tiotal böcker som finns kvar sedan tidigare här i stugan så jag lär inte bli utan böcker. Just nu läser jag Parfymen - en mördares historia av Patrick Süskind.

En förtjusande man - Marian Keyes

Äntligen blev det av att jag läste "En förtjusande man" av "chicklit-drottningen" Marian Keyes. Härlig semesterläsning.

Handlingen:

Boken handlar om fyra kvinnor: Lola, Grace, Marnie och Alicia. De har en sak gemensamt - Paddy de Courcy. Lola som är nuvarande flickvän till Paddy får höra att han plötsligt ska gifta sig. Med Alicia. Helt förkrossad flyr hon till landet och en stuga vid havet där hon mest deppar, men även träffar nya bekantskaper, som ett gäng cross-dressers. Journalisten Grace vill skriva om Lola och Paddy och försöker så få tag i Lola, men samtidigt har hon problem med sin syster Marnie, som förresten är ett ex till Paddy. Och gravt alkoholiserad, men det erkänner hon inte. Och Alicia, vem är hon egentligen och hur kommer det sig att hon plötsligt ska gifta sig med politikern Paddy?

I boken följer man dessa fyra kvinnor och hur de mer och mer dras närmare varandra och en uppgörelse med kvinnomisshandlaren Paddy.

Keyes har återigen levererat en riktig bladvändare. Som i sina tidigare böcker är det full fart genom hela boken. Det är intressant, roligt, tidvis lite sorgligt men man vill bara läsa mer. Personligen gillade jag mest att läsa om Lola för de kapitlen som handlade om henne var skriva i ett snabbare tempo och Lola var den mest intressanta karaktären i den här historien.

Betyg:

4/5

Veronika bestämmer sig för att dö - Paulo Coelho

Sommarsemesterläsningen började på planet med Paulo Coelho. Jag hade efter en del av hans tidigare böcker, inte några större förväntningar på "Veronika bestämmer sig för att dö". Jag är inte något dyrkare av hans böcker, men den här gången blev jag inte lika besviken som tidigare. Jag hade kanske dragit förhastade slutsatser om hans böcker. Man ska ju inte dra alla över en kam, så att säga.

Handlingen:

Veronika är en ung kvinna, bosatt i Slovenien, som en dag bestämmer sig för att hon ska dö. Hon är inte deprimerad, inte självbordsbenägen - egentligen. Men hon tycker att hon helt enkelt inte har något att leva för. Så hon tar en överdos sömntabletter, men självmordsförsöket misslyckas och istället hamnar hon på ett beryktat mentalsjukhus. Där får hon veta att hennes hjärta har blivit skadat av tabletterna hon tog och nu har hon bara några få dagar kvar att leva. Men på mentalsjukhuset möter hon andra patienter som får henne att vilja leva. Ska hon nu hinna göra allt hon vill innan hon dör?

Paulo Coelho, som själv blivit intagen på mentalsjukhus flera gånger, är inte en favoritförfattare. Hans superhyllade Alkemisten hade jag inte mycket övers för. Det kändes som att det var ett barn som skrev den; språket, uttrycket - ja det mesta kändes barnsligt och kanske lite nybörjaraktigt. Men "Veronika..." är lite bättre. Mer vuxet, allvarligare och lite mer djup i. Helt okej att tillbringa några timmar på ett plan med.

Betyg:

3/5

Kort inlägg

Semesterläsningen är i full gång. Här avverkas böckerna i flygande takt, vädret tillåter tyvärr inte något badande just idag så istället sitter jag och läser härligt mycket. Återkommer med recensioner så snart jag hinner (hmhm). Köpte förresten Plaza på flygplatsen med medföljande bok "Veronika bestämmer sig för att dö" av Paulo Coehlo. Måste säga att det är en av de bättre av hans böcker. Övriga som jag läst har inte varit i min smak alls. Men nu åter till Marian Keyes. Härligt!

Time Out!

Nu tar jag lite ledigt. Åker iväg till varmare breddgrader. I resväskan finns inte alla de böcker jag helst velat ta med mig (bagagebegränsningarna tillåter inte det), men det räcker nog ändå. Kanske smugglar jag ner någon bok i makens väska, hihihi. Återkommer med fler recensioner så snart internetuppkopplingen tillåter det. Under tiden finner ni mig på en solig strand i Grekland med bok i hand. Trevlig sommar!

Drottning Loanas mystiska eld - Umberto Eco

Boken är nu, efter ganska lång tid, utläst och jag kan konstatera att den tyvärr inte kommer att bli en av mina favoritböcker av Eco, det kändes som att jag inte riktigt var målgruppen för denna ändå fantastiskt välskrivna bok.

Handling:
Boken handlar om Giambattista, även kallad Yambo, 60-plusare och bokhandlare som efter ett slaganfall tappat minnet. Eller egentligen kommer han inte ihåg vem han är, vilka personerna runt omkring honom är (som frun och barnen) och vad som hänt i hans liv fram till nu, däremot kommer han ihåg allt han någonsin har läst. Som ett led i tillfrisknandet åker han iväg till gården som tillhört hans farfar och där Yambo växt upp under andra världskriget och under efterkrigstiden. I hans försök att minnas går han igenom vinden på familjegården och hittar skivor, tidskrifter, böcker och skrivhäften från hans barndom. Här finns serietidningar om Blixt Gordon, Musse Pigg och Fantomen, och i boken får man se många av dessa illustrerade, men även texter som Yambo som barn skrivit i skolan, under inflytandet av Mussoliniregimen. Texterna han läser och musiken han lyssnar på är pusselbitarna som ska passas ihop till ett minne.

När Yambo så mot slutet av boken återigen drabbas av ett slaganfall återfår han sitt minne helt. Och nu knyts trådarna ihop och man får veta vad han varit med om under sitt liv.

Generellt finns det ovanligt mycket illustrationer i Drottning Loanas mystiska eld; förutom serietidningsomslag finns här en hel del fotografier, affischer, hela tidningssidor och diverse annat. Ganska roligt. Och genom hela boken får man också serverat ett oräkneligt antal citat och hänvisningar till litteratur, vilket stundvis kan kännas lite för mycket, men det kan vara okej att hoppa över en del.

Boken är, som alla Ecos böcker, otroligt välskriven. Den är smart. Men jag måste tyvärr ändå säga att det inte är en bok i min smak. Baudolino, I rosens namn och Foucaults pendel gillade jag, men för mig blev det lite väl mycket av serietidnings- och litteraturexposé i denna bok. Jag blev helt utmattad av det. Dessutom tyckte jag att jag hade svårt att komma ihåg vad det handlade om varje gång jag återkom till boken efter en eller ett par dagars uppehåll. Och det kan vara det som är felet, boken vinner kanske på att läsas utan uppehåll.

Betyg:

4/5 ändå för att jag avundas Ecos sätt att skriva, det är vackert och intelligent.