Så idag klockan 13 smäller det, Nobelpriset i litteratur. Samma visa varje år: vem vinner?? Jag har sedan flera år tillbaka slutat gissa, för det är ju helt omöjligt att gissa rätt. Mina favoriter (Eco, Irving, Rushdie, Oates mfl) vinner då aldrig.
Förresten har jag annat att tänka på: fyra nyfödda kattungar (födda igår). Mycket intressantare.
torsdag 11 oktober 2012
torsdag 4 oktober 2012
A Game of Thrones
Har gått och köpt A Game of Thrones box set med de fyra första böckerna. Inte till mig själv faktiskt, utan till dottern. Kanske blir det så att jag också läser, för jag gillar serien men vi får väl se. 179:- kostar boxen hos CDON, vilket är ett kap.
tisdag 2 oktober 2012
Amazon rekommenderar
Alltså, jag tycker inte att det är helt schysst av Amazon att hålla på att rekommendera en massa böcker varje gång jag tittar in där. Jag menar hur ska man kunna hålla fingrarna borta från "Add to basket"-knappen???
Till exempel kom "From Notting Hill to New York...Actually" upp. Jag som verkligen gillade "From Notting Hill with love...Actually" måste ju bara ha den nya från Ali McNamara. Alltså.
Till exempel kom "From Notting Hill to New York...Actually" upp. Jag som verkligen gillade "From Notting Hill with love...Actually" måste ju bara ha den nya från Ali McNamara. Alltså.
torsdag 27 september 2012
Ibland händer det
Jo, faktiskt! Jag gick och vann en bok hos Simona i somras, men upptäckte det först härom dagen (hade inte kollat av alla mina mailkonton under sommaren). Ursnälla Simona ordnade saken och så vips väntade boken när jag kom hem från Paris. Roligt!!! Boken jag vann var Tareq Taylors kokbok Klassiker.
Och sen fortsatte det att hända, jag vann nämligen 60 kronor på Triss också. Häpp!
fredag 21 september 2012
Reselektyr
Imorgon bär det av till Paris. Har gått och funderat länge på vilken bok jag ska ta med på resan och efter mycket om och men blir det "The Song of Achilles" som får äran. Au revoir!
onsdag 19 september 2012
Ilandsproblem
Efter att ha varit i Fifty Shades-världen i en vecka och nu så sakta återvänder till verkligheten, vet jag nu inte riktigt vad jag ska läsa. Missförstå mig rätt, jag har gott om böcker att välja på, men vad VILL jag egentligen läsa? Hmmmm.....
tisdag 18 september 2012
Fifty Shades-trilogin - E L James
Som många före mig har jag nu läst ut hela Fifty Shades-trilogin. Puh. Och snyft. Att den är slut nu.
Handlingen:
Anastasia Steele övertalas av sin bästa vän Kate, som är sjuk, att åka i hennes ställe och intervjua affärsmannen Christian Grey för en tidningsartikel. Motvilligt åker hon dit och snubblar (bokstavligen talat) in på hans kontor. Christian är, trots sina 27 år, en väldigt framgångsrik entreprenör. Han är dessutom karismatisk, ofantligt rik och guds gåva till kvinnorna, utseendemässigt. Christian fattar tycke för Ana, men ganska fort förstår hon att han inte är som alla andra män, speciellt då han väldigt affärsmässigt föreslår ett förhållande som är något helt annat än hon någonsin kunnat föreställa sig.
Fifty Shades-böckerna har ju blivit en omåttlig framgångssaga för E L James och en del frågar sig hur, främst med tanke på att böckerna inte anses vara välskrivna. De som undrar har nog inte läst boken eller så är de män, kan jag tro. Jag kan väl hålla med om att språket i böckerna känns enspårigt, banalt och upprepningarna är många, väldigt många. Det flämtas och suckas och sexscenerna är väldigt detaljerade. Men även om en del upprepningar blir tröttsamma, kan man försöka se förbi just detta och se till själva historien och karaktärerna (även om det kan vara svårt).
Christian har allt en man kan önska sig i form av utseende, hjärna och rikedom. Han är ett kontrollfreak som inte tål att någon går emot hans vilja och han är en man som under den ogenomträngliga ytan döljer ett stort mörker. Gång på gång uppvisar han att han innerst inne kämpar mot sina demoner, de som uppkommit genom en hård och brutal barndom. Under den hårda fasaden är han en trasig man, i stort behov av kärlek, tröst och omtanke och ju mer han öppnar sig för Ana och låter henne ta del av mörkret, desto starkare blir Anas kärlek för honom.
Feministerna har hörts gapa om hur Ana framställs som undergiven och hur böckerna är förnedrande och förlöjligar kvinnan och glorifierar våld mot kvinnor, men de kan inte ha mer fel. Ana må vara oskuldsfull och en aning naiv, till en början, men mer och mer växer hon till en mycket stark kvinna som inte låter sig manipuleras. Hon gör som hon själv vill, till Christians förtret. Sakta börjar hon också få klarhet i att hon faktiskt tycker om en del av Christians mörkare sidor. Naturligtvis hamnar de två på kollisonskurs många gånger i de tre böckerna och deras förhållande är mycket, mycket stormigt.
Den här recensionen skulle kunna bli hur lång som helst känner jag, men för att komma till pudeln kärna: Fifty Shades-trilogin är definitivt läsvärd för att den är otroligt underhållande. Man rodnar, skrattar och gråter. Sträckläsning garanteras och precis som jag trodde var det lika bra att köpa hem alla tre böckerna direkt, för det är hemskt spännande. Film är också på gång, men är bara på planeringsstadiet än. Jag undrar just vem som kommer att spela Christian Grey...
Betyg:
5/5
Handlingen:
Anastasia Steele övertalas av sin bästa vän Kate, som är sjuk, att åka i hennes ställe och intervjua affärsmannen Christian Grey för en tidningsartikel. Motvilligt åker hon dit och snubblar (bokstavligen talat) in på hans kontor. Christian är, trots sina 27 år, en väldigt framgångsrik entreprenör. Han är dessutom karismatisk, ofantligt rik och guds gåva till kvinnorna, utseendemässigt. Christian fattar tycke för Ana, men ganska fort förstår hon att han inte är som alla andra män, speciellt då han väldigt affärsmässigt föreslår ett förhållande som är något helt annat än hon någonsin kunnat föreställa sig.
Fifty Shades-böckerna har ju blivit en omåttlig framgångssaga för E L James och en del frågar sig hur, främst med tanke på att böckerna inte anses vara välskrivna. De som undrar har nog inte läst boken eller så är de män, kan jag tro. Jag kan väl hålla med om att språket i böckerna känns enspårigt, banalt och upprepningarna är många, väldigt många. Det flämtas och suckas och sexscenerna är väldigt detaljerade. Men även om en del upprepningar blir tröttsamma, kan man försöka se förbi just detta och se till själva historien och karaktärerna (även om det kan vara svårt).
Christian har allt en man kan önska sig i form av utseende, hjärna och rikedom. Han är ett kontrollfreak som inte tål att någon går emot hans vilja och han är en man som under den ogenomträngliga ytan döljer ett stort mörker. Gång på gång uppvisar han att han innerst inne kämpar mot sina demoner, de som uppkommit genom en hård och brutal barndom. Under den hårda fasaden är han en trasig man, i stort behov av kärlek, tröst och omtanke och ju mer han öppnar sig för Ana och låter henne ta del av mörkret, desto starkare blir Anas kärlek för honom.
Feministerna har hörts gapa om hur Ana framställs som undergiven och hur böckerna är förnedrande och förlöjligar kvinnan och glorifierar våld mot kvinnor, men de kan inte ha mer fel. Ana må vara oskuldsfull och en aning naiv, till en början, men mer och mer växer hon till en mycket stark kvinna som inte låter sig manipuleras. Hon gör som hon själv vill, till Christians förtret. Sakta börjar hon också få klarhet i att hon faktiskt tycker om en del av Christians mörkare sidor. Naturligtvis hamnar de två på kollisonskurs många gånger i de tre böckerna och deras förhållande är mycket, mycket stormigt.
Den här recensionen skulle kunna bli hur lång som helst känner jag, men för att komma till pudeln kärna: Fifty Shades-trilogin är definitivt läsvärd för att den är otroligt underhållande. Man rodnar, skrattar och gråter. Sträckläsning garanteras och precis som jag trodde var det lika bra att köpa hem alla tre böckerna direkt, för det är hemskt spännande. Film är också på gång, men är bara på planeringsstadiet än. Jag undrar just vem som kommer att spela Christian Grey...
Betyg:
5/5
fredag 14 september 2012
torsdag 13 september 2012
Den vita frun - Frida Skybäck
Frida Skybäcks spännande andra bok "Den vita frun" är nu utläst och jag ser redan fram emot nummer tre.
Handlingen:
Året är 1784. Maria är sällskapsdam åt Juliana Bielke och får följa med henne och hennes mor Dorotea till Borgeby slott. Doroteas plan är att få bort dottern från Stockholm och en uppvaktande fattig konstnär och istället gifta bort henne med någon av de unga herrarna som bor på Borgeby slott. Men väl på plats råkar Maria höra att deras värdinna, ryttmästarinnan Petronella Rosenhielm, smider egna planer men vad är det egentligen som pågår på slottet?? Slottets invånare är mycket hemlighetsfulla och Maria känner sig iakttagen och hon hör röster och steg om natten. Håller hon på att bli tokig eller är det någon som försöker skrämma henne? Samtidigt får läsaren, genom en dagbok, stifta bekantskap med Clara Silverstolpe, en ung kvinna som bodde på slottet 21 år tidigare och sägs ha dränkt sig själv i ån intill slottet.
Lika bra att säga det här först: om man tror att Den vita frun är en romance-bok kommer man att bli djupt besviken. Detta är en historisk roman, med lite romantik. Maria är en allvarlig och smart kvinna som i och för sig blir kär, men som faktiskt är mer intresserad av sitt ursprung än av en flirt. Hon är inte den självskrivna hjältinnan, men hennes karaktär växer och mognar för varje kapitel. Historien är skickligt skriven och riktigt spännande (ja, Den vita damen syftar på slottets inneboende spöke). Miljöerna känns genuina och man kan riktigt se slottet framför sig, grått och mystiskt med fuktiga väggar och så dimman över åkrarna. Tankarna går både till Brontë och Austen. Om jag ska göra någon jämförelse med Fridas debut, Charlotte Hassel, måste jag nog säga att Den vita frun är ett par strån vassare. Så spring och köp!
Betyg:
5/5
Året är 1784. Maria är sällskapsdam åt Juliana Bielke och får följa med henne och hennes mor Dorotea till Borgeby slott. Doroteas plan är att få bort dottern från Stockholm och en uppvaktande fattig konstnär och istället gifta bort henne med någon av de unga herrarna som bor på Borgeby slott. Men väl på plats råkar Maria höra att deras värdinna, ryttmästarinnan Petronella Rosenhielm, smider egna planer men vad är det egentligen som pågår på slottet?? Slottets invånare är mycket hemlighetsfulla och Maria känner sig iakttagen och hon hör röster och steg om natten. Håller hon på att bli tokig eller är det någon som försöker skrämma henne? Samtidigt får läsaren, genom en dagbok, stifta bekantskap med Clara Silverstolpe, en ung kvinna som bodde på slottet 21 år tidigare och sägs ha dränkt sig själv i ån intill slottet.
Lika bra att säga det här först: om man tror att Den vita frun är en romance-bok kommer man att bli djupt besviken. Detta är en historisk roman, med lite romantik. Maria är en allvarlig och smart kvinna som i och för sig blir kär, men som faktiskt är mer intresserad av sitt ursprung än av en flirt. Hon är inte den självskrivna hjältinnan, men hennes karaktär växer och mognar för varje kapitel. Historien är skickligt skriven och riktigt spännande (ja, Den vita damen syftar på slottets inneboende spöke). Miljöerna känns genuina och man kan riktigt se slottet framför sig, grått och mystiskt med fuktiga väggar och så dimman över åkrarna. Tankarna går både till Brontë och Austen. Om jag ska göra någon jämförelse med Fridas debut, Charlotte Hassel, måste jag nog säga att Den vita frun är ett par strån vassare. Så spring och köp!
Betyg:
5/5
onsdag 12 september 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)